Detta är en av Bellmans mest spridda visor; man kan hitta den i folklig tradition på landsbygden över hela norden. Vaggvisan är skriven i augusti1787, då sonen Carl var en dryg månad gammal. Bara några veckor tidigare hade sonen Elis dött två år gammal i kopporna. Melodin som Bellman valde är den vanliga så kallade "fiskarebåtsmelodin". Texten påminner delvis om en tidigare visa kallad Prints Carls Waggewisa. Prins Carl, som kom att heta hertig Carl och senare Carl XIII, var den som Bellman namngivit sin son efter.
Den åttonde maj 1794 påbörjar Bellman sin levernesbeskrivning; han hade då sedan en månad tillbaka suttit fängslad i högvaktsflygeln på Kungliga Slottet - "för en lumpen skuldsedel af 150 Riks Dr.", som hans väninna fru von Schnell på Årsta skriver i sin dagbok. Det var på inrådan av skaldens vän och läkare, dr Anders Blad, som arbetet påbörjades. Vid påsynen av de första avsnitten blev Blad så förtjust att han för fortsättningen utlovade en dukats betalning per ark. Trots det blev arbetet aldrig avslutat. Levernesbeskrivningen är inte ett färdigt arbete och var aldrig tänkt för publicering. Den del som här är upplagd slutar med orden: "Continuation härnäst om skälmstycke kärlek ock mera / gu tår Bror Blad." Bellman skrev också en kort fortsättning. I den beskriver han ett äventyr på en båtresa mellan Stockholm och Strängnäs. Fortsättningen har inte överlevt i original, utan endast i en av Adolf Bellman, redigerad version. Även detta stycke avslutar han med ett löfte om Continuation, men det löftet fullföljdes aldrig. Bellman skrev levernesbeskrivningen helt ur minnet och han har förväxlat en del årtal och namn m.m.
ORDFÖRKLARINGAR
ORDFÖRKLARINGAR