Bellmans mor hette Katarina Hermonia. Hon föddes 1717 och var dotter till kyrkoherden i Maria församling i Stockholm, Michael Hermonius. Modern hette Kristina Arosell och kom från Västerås. Om sin mor skriver Bellman i sin levernesbeskrivning: "min mor wacker som en dag, oändligen god, charmant i sin klädnad, god mot alla meniskor, delicat i omgänge - hade En förträffelig röst ock hade wänt sig att ligga i 21 Barnsängar - honij qvi mal y pense, men detta lekwärcket gjorde husets Ruin". Enligt kyrkoböckerna födde hon dock "bara" 15 barn. Carl Michael skrev och dedicerade ett antal dikter till sin mor, som han verkar ha haft ett varmt förhållande till.
Kellgrens inställning till Bellman var först mycket nedlåtande. I Mina Löjen ingick en strof där han starkt nedvärderade Bellmans diktkonst. Bellmans ämnesval rimmade förstås illa med de strikta fransk-klassiska idealen. Med tiden ändrade han dock uppfattning och blev Bellmans kanske viktigaste förespråkare. Kellgren gjorde en stor insats som smakråd vid utgivandet av Fredmans Epistlar och hans företal till verket innebar ett tungt litterärt erkännande. Det var också Kellgren som drev igenom att Bellman 1792 av Svenska Akademien tilldelades det prestigefyllda Lundbladska priset för Fredmans Epistlar.
Doktorn förekommer ofta i Bellmans dikter och och visor till enskilda, andra adressater, framför allt Helena Quiding, men ingen bevarad dikt har honom som adressat. Å andra sidan är epistel N:o 81 inte den enda Bellman dedicerade sin läkare och vän. Det utkast till sin levernesbeskrivning, som Bellman skrev under bysättningen på Kungliga högvakten 1794, her han rubricerat 1 arket / lefwerne af C M Bellman / tillhörig doctor Blad. Denne hade, enligt en anekdot förmedlad av sonen Adolph B., uppmuntrat författaren att fortsätta sina hågkomster genom att erbjuda honom en dukat för varje nytt ark.
Huvudsakligen har bilden av förhållandet mellan skalden och läkaren tecknats i anekdoter. En av dessa, förmedlad av J. G. Carlén, beskriver hur det gick till när doktor Blad fick sin epistel: Bellman "bad honom sjelf välja. Blad föreslog då Episteln N:o 82. Men den hade Leopoldt företrädevis utmärkt, hvarför densamma dediceras till honom. 'Dock, du skall icke förlora derpå!' tillade Bellman 'Jag skall söka ut åt dig en af de bästa'"
Ett anmärkningsvärt förhållande är att såväl den citrinchen som Bellman ärvt efter sin farfar, professor Johan Arendt Bellman, som Kloppers porträttmåling av farfadern efter Bellmans död befann sig i doktor Blads ägo.
(Gunnar Hillbom)