|
Om desse händelser skriver han i sin dagbok: | |||
|
Den 4. Måndag. Bergklint och Kexel kommo till mig och förmådde mig att med dem gå till kommissarien Lissander för att där se på Bellmans upptåger. Jag följde med dem och har ännu i all min livstid ej skrattat så mycket som i kväll. Bellman har inrättat en orden till Bacchi ära, varuti ingen får bli intagen som ej till det minsta två gångor för allas åsyn legat i rännstenen. Han håller detta kapitel ibland, dubbar riddare, allt efter som förtjänta ämnen framkomma, och i kväll höll han en parentation över en död riddare; allt på vers satt efter operastycken. Han sjunger själv och spelar på cittra. Hans gester, hans röst, hans spelning som äro oförlikneliga föröka ännu mer det nöjet man har av själva versen som är alltid vacker, och som innehåller tankar, ömsom löjliga, ömsom sublime, men alltid nya, alltid starka, alltid oväntade, över vilka man ej kan undgå att häpna och antingen komma utom sig av förundran eller av skratt. |
Den 5. Tisdag. Jag kunde ej väl sova hela natten så uppfyllt var mitt huvud av de löjliga saker som jag såg i går. Stundom under det jag låg, brast jag ut i ett överljutt skratt.
Den 6. Onsdag. | ||
