Vid Corporal Bomans Graf på St. Cathrina Kyrkogård.
Minsta blomma plockat Til vällukt i sin herdes Tält, Och dessa Löfträn vid dagens ljusa rand Aldrig foglen lockat Til Floras fest från Mälarns strand; Aldrig hördes Lärkan nånsin spela För at Turturdufvans qval fördela, Som i ro :||: Midt bland dödens pilar bygt sitt bo. | ||
* * * | ||
Svarta Kors och Grafvar Fördunkla Templets Tupp i skyn; Än på en Planka än på en Marmorsten Kringlor, Hjul och Glafvar Bepryda våra fäders ben; Trädens glesa stammar sorgligt hasta At de gula löfven kring sig kasta; Minsta blad :||: Döljer i sitt skygd en hvilostad. | ||
* * * | ||
Innom gyldne galler Förnäma skuggor sammanbo. Hjertat til rysning och örat til en harm Ned från Jofur faller Et tordöns brak, vid klockors larm. I det djup Cyclopen viggen svaflar Har han en gång störtat Templets gaflar; Nu des pragt :º Morgonrodnans afbild sammanbragt. | ||
* * * | ||
Här står Bomans Kista Bland Gråterskor med glas och stop; Hon med mjölkbyttan som snyftar bitterlig, Och vil liksom brista I tårars öfverflöd för dig, Hon är en Enka til den tappre Bussen, Men de andra äro, hela skjussen, Mångelskor, :||: Hemma båd' på Söder och på Norr. | ||
* * * | ||
Movitz, om du orkar, Förskingra hjertats ångst och qvalm; Knäpp på din harpa för denna Bomans Mor, Som sitt öga torkar, Och dammar sina svarta skor. Nej, stick up Buteljen; bjud vår Qvinna. Skål Madam! Ödmjuka tjenarinna! Slå i mer. :||: Ach min Boman! jag dig aldrig ser. | ||
* * * | ||
Båd då du mig klappa Och då du svor med hugg och slag! Nå, denna hatten min Solhatt blifva skall; Denna Gardes-kappa Blir min Mantille i alla fall. Bomans Enka, håll nu opp at gråta. Lät nu Movitz ljufva Harpa låta. Glöm ditt qval; :||: I en fållbänk välj en ny Corpral. | ||