N:o 34

FREDMANS EPISTEL

Til Movitz, när elden var lös i hans Qvarter
uti Kolmätar-gränden.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ach hvad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträf hoboja;
Trumman hörs i gränden slås.
Wer da! Wer da! Larm på gatan.
Jeppe blås i tornet, blås.
          Som en gås
Kacklar den Satan.
Klockan klämtar, vatten fås.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Niclas torn som röda gulle'
Blänker i den mörka natt;
I en hövålm på en skulle
Slås två kärngar om en skatt;
Ur en sönderslagen ruta
Tittar fram en gulbrun katt;
     Straxt besatt
     Hundarna tjuta;
Larm och buller, gråt och skratt.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Pumpen gnäller, skorsten sprakar,
Hästen gnäggar vid sin töm,
Jorden gungar, sprutan brakar,
Böljan susar i Norrström.
Manskap sväng i divisioner,
Skylra, marsch och flaskan töm,
     Stjäl och göm,
     Marsch i plutoner,
Stör de skönas midnatts dröm.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skådom nu Kolmätar gränden,
Smal och smutsig, full med grus;
Rådstu-taket syns vid änden,
Sen blott krog och Jungfruhus;
Ur et bugnadt fönster-galler
Syns en nymph med skinn karpus;
     Straxt burdus
     Slagsmål och squaller,
Nakna hjessar, toma krus.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mot en vägg med skalmar tryckta
Står en kärra full med drank;
I en sönderslagen lykta
Ryker en utbrunnen dank,
Och i rännsten på sitt öra
Hvilar en gesäll så pank.
     Kors hvad stank!
     Hvad ska' vi göra?
Vräk den saten mot et plank.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kors! bland dessa Sodoms murar
Är det svårt at hitta rätt;
Mörka hvalf och heta skurar
Brylla ögat på alt sätt.
Här bor Movitz, kors hvad buller!
Brand-Signal och Bajonett,
     Menuett,
     Tjufvar, patruller,
Jungfru-röster, clarinett!









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Där hans port, där skylten hänger.
Skål, min bror, af hjertans grund.
Löjet sig så mildt framtränger
Ur en gul och bleknad mund;
Gubben Movitz ler och nickar,
Men från Charons mörka sund
     Dödens blund
     I dina blickar
Bådar snart din sista stund.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skratta Movitz, blif ej sjuker;
Märk, bland pikar och gevär,
Themis mantlar och peruker
Syns i rännsten här och där;
Guld-galon i röda flamman
Bjuder lydnad och besvär.
     Drick, förtär,
     Klingom tilsamman,
En bit tuggbuss åt dig skär.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vräk på nacken Basfiolen;
Eld i skrufven röd och varm;
Tag den stora Läderstolen;
Akta dyna, fot och karm;
Flöjten, Lyran och Bassongen,
Häng dem framman för din barm.
     Lustigt larm!
     Glöm ej Hoftången;
Stick Valdthornet på din arm.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
En Aeneas lik vid Troja
Movitz utur porten går;
Clarinett, Fiol, Hoboja,
Alt i ljusan låga står;
Elden fladdrar i peruken,
Sprutan han i nacken får;
     Slangen slår
     Movitz på buken
Vatten sköljer ben och lår.









* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jordens Gudar, all er lycka,
Är et stoft, et glitter-grus;
Fattigdomen vid sin krycka,
Lemnar lätt sitt trånga hus;
Movitz går til nästa krogen,
Borgar där förnöjd et krus,
     Tar et rus,
     Tapper och trogen,
Somnar vid et sex-örs ljus.