N:o 31

FREDMANS EPISTEL

Öfver Movitz, då han blef uppiskad på gatan, för det Qvinten
sprang på Basfiolen, en sommar Afton 1769.

Ob solum punctum caruit Robertus asello.

	Se Movitz, hvi står du och gråter Så blodig och svullen och stinn? Dörrn up, nå välkommen nu åter! Si här har du farstun, stig in. Än lefva ju dina patroner; Förglöm den förtret du har rönt. Pong pongtuli pongtuli. Skönt Du slår dina toner.
* * *
	Gutår på en halfpart min broder; Se här tag en sup, räck ut hand. Vårt bränvin med guld och klenoder Förgyller båd' tunga och tand. Men har du ej feber? -  Hvad mera? - Då är en sup finkel ej sundt! - Pong pongtuli pongtuli. Strunt! Er lagom moquera.
* * *
	Är ögat utslagit? -  Åh inte? Lät plåstret få sitta, din hund. - Mins du hur jag sist dig påminte Om slagsmålet på gröna Lund? - Förstör nu den varma kristallen Ge supen, ge hit, eller slåss. - Pong pongtuli pongtuli. Tross! Jag slår dig i skallen.
* * *
	Det plägar ens oro ju lätta At öpna sitt hjerta en vän; Sätt på dig peruken, berätta Hvarför' du blef sparkad i änd'. Kund' du dig då intet försvara, Men fumla och slogs som en so? - Pong pongtuli pongtuli. Jo Det skall jag förklara.
* * *
	Den tjugu och åttonde Juli' I år, om jag mins, eller hur'? Den dagen var klart, stundom muli' Med regn ur en blixtrande skur. Det var, om jag drar mig til sinnes, Den tjugu och femte, -  Nå säj. - Pong pongtuli pongtuli. Nej! Nej, ve den som minnes.
* * *
	Likgodt, om en afton jag råka En Nymph med et hängande flor; Jag börja med hänne at språka, Fick veta precist hvar hon bor; Gränd heter -  tyst lät mig fundera - Precist Jöran Helsinges gränd; Pong pongtuli pongtuli. Känd, Jag säger ej mera.
* * *
	Jag bar just Fiolen på ryggen, Gick efter och halta och skalf; Med floret i ögat för myggen Min skönhet slank in i et hvalf. Men just i det samma hon stanna, Vips kom där en långbent Drabant; Pong pongtuli pongtuli. Sant! Han svor och förbanna.
* * *
	Han ropte, släpp Nymphen; jag släpte, Och lustigt en örfil fick jag. Din hund, knäpp på strängen; jag knäpte; Da Capo, på truten et slag. Imedlertid stod han och spjärna Med handen i kjortel och barm, Pong pongtuli pongtuli. Harm I hufvud och hjärna!
* * *
	Alt måste jag spela och brumma, Och gå med Fiolen patrull; Men hur jag på strängarna tumma, Sprang qvinten och jag föll omkull. Fan fari den blågula draken! Ge mig nu en sup eller två. Pong pongtuli pongtuli. Nå, Nu känner du saken.
* * *
	Min skönhet han straxt sig tilegna, Birfilare kalla han mig; Och örfilar hagla och regna Och smattra som kulor i krig. Revange! -  Han ropte, Canalje! Där har du för qvinten som sprang. Pong pongtuli pongtuli. Klang. Tvi sådan Batalje!