ellman väver ofta in mytologiska gestalter
i sina dikter, och människorna får ibland gudalika
drag. Dessa har han hämtat från antiken och den fornnordiska mytologin. Hur lärd Bellman var angående antiken och hur medvetet han använder de mytologiska inslagen i sin diktning är en fråga man kan tvista om. Somliga menar att de antika figurerna endast har en dekorativ funktion medan andra vill se mera djup och medvetenhet i bruket.
Helt klart är det dock att kunskap i klassisk mytologi berikar läsandet av Bellmans texter.
Här följer därför
ett lexikon över de mytologiska element man stöter
på i Fredmans Epistlar och Fredmans Sånger, och lite andra antiquiteter som förknippas med Bellman. Bellman
använder, så som brukligt varit inom eftervärldens litteratur, oftast de romerska namnen
på antikens gudar och hjältar, men eftersom deras ursprung är grekiskt och historierna om
dem grekiska vill jag även förklara dessa.
Adonis
En grekisk historia berättar att en egyptisk prinsessa som hette
Myrrha förälskade sig i sin egen far och i nattens mörker smög sig till hans
bädd. Då han upptäckte vem hon var försökte han strax döda henne, men genom
högre makters ingripande blev hon förvandlad till den buske som ännu bär
hennes namn. Av denna buske föddes en skön yngling vid namn Adonis.
Afrodite blev genast förälskad i honom och gav honom odödlighet.
Under en jakt blev
han en dag biten till döds av en vildgalt som han hade sårat. Afrodite
sörje honom djupt, och ur hans blod lät hon en blomma spira upp som
fick namnet Anemone. Afrodite försökte sen återfå Adonis från dödsriket, men
även Persefone, dödsgudinnan, hade förälskat sig i ynglingen. Deras tvist
avgjordes slutligen av Zeus som bestämde att Adonis skulle vistas halva året
hos vardera.
Aeneas
Hjälten i den romerske författaren Vergilius verk Aeneiden, som flydde ur det brinnande Troja med sin fader på ryggen och sin son vid handen. Han lyckades därvid även rädda den gyllene bild av
Pallas Athene som en gång fallit ned från himlen och gick under namnet Palladium.
Aeolus
är den romerske skalden Vergilius
namn på vindguden som övervakade den grotta där vindarna
har sin hemvist. Benämns också Eol. På grekiska
hette han Aiolos. Aeolus lär också ha uppfunnit seglet.
Apollo
på grekiska Apollon,
är ljusets, klarhetens och sångens gud och tvillingbror till Artemis (Diana),
halvbror till Hermes (Mercurius) och son
till Zeus (Jupiter). Apollon är också solgud och kallas
då Phoebus. Bellman använder oftast Apollo i egenskap
av musikens gud, men han var också vitterhetens och poesins beskyddare.
Arachne
var enligt den grekiska sagan en
kvinna som bodde i staden Kolofon. Hon var så skicklig i vävnad
att hon vågade utmana Pallas Athene i tävlan i denna
konst. Arachne vävde en serie bilder av Zeus kärleksäventyr,
men gudinnan var ännu skickligare på detta tema, och i sin förtvivlan
över att bli besegrad hängde hon sig i sin egen tråd. Gudinnan
skyndade sig dock att i sista stund förvandla Arachne till en spindel.
Astrild
är inte en antik eller fornnordisk
skapelse utan ett namn på kärleksguden påhittat av författaren
Stiernhielm. Namnet blev mycket populärt i 1600 och 1700-talets
svenska litteratur. Motsvarar antikens Eros, Cupido, eller Amor.
Bacchus
är den romerska motsvarigheten
till Dionysos, vinets och extasens gud, men där Dionysos är
en mer sammansatt figur är Bacchus en renodlad vingud. Huvudgestalt
i många av av Bellmans skapelser. Bacchus får i dryckesvisor
i form av pastischer av olika slag uppträda som läkare, advokat,
präst, profet etc. Han får en egen riddarorden i Bacchi Orden.
I Fredmans Epistlar utvidgas hans roll till att vara förespråkare även
för annan extas; sexuell utsvävelse, dans
och musicerande etc. Bild
Charon
är i den grekiska mytologien
färjekarln som ror de dödas själar över floden Styx
(eg. Acheron) till de dödas rike. I färjelön skulle Charon ha en obol.
I Bellmans diktning
är döden, ofta i form av Charon, en central gestalt. Ständigt,
även när han inte nämns, lurar han på Fredman
och hans gelikar, hotande att när som helst rycka dem ur tidens sköte.
Fredman söker förtränga sin dödlighet genom att fly
till Bacchus, men han är i vissa stunder smärtsamt medveten om
att döden också bor i flaskan. Bild
Clio
är en av de nio muserna.
Clio beskyddade den historiska berättarkonsten.
Clotho
är en av de tre parcerna
eller moirerna, som grekerna kallade dessa ödets gudinnor.
Deras uppgift var att spinna, tvinna och klippa av människornas livstråd.
Clotho höll i sländan och rådde sålunda över
födelsen, Lachesis bestämde över livets händelser
och Atropos i svart slöja verkställde döden med sin
sax. Bellman låter dock i sin diktning Clotho hålla i saxen,
vilket också var vanligt förekommande hos diktare.
Cupido
är ett av många namn på
kärleksguden. Han är romarnas motsvarighet till Eros,
son till Afrodite och Ares (mer känd som Mars).Amor var ett annat namn som romarna använde.
Cupidoner eller Amoriner är mindre kärleksgudar.
Cykloper
var enögda jättar som bl a hade som uppgift att smida åskviggar åt Zeus.
Cytere
eller Kytera är namnet på den ö där Afrodite/Venus klev iland efter att hon fötts i havets skum.
När Bellman använder formen 'Cytheren' menas närmast kärleksgudinnans hela hov eller välde.
Diana
är den romerska motsvarigheten till Artemis, tvillingsyster till
Apollon. Artemis är jaktens, månens och kyskhetens gudinna. Hon strövar
omkring i skogen nattetid med sin pilbåge, sina hundar och sin hind,
åtföljd av en skara nymfer. Hon är mycket skygg. En jägare som en gång
hade oturen att träffa på Artemis när hon tog sig ett bad i en källa, blev
som straff förvandlad till en hjort och söndersliten av sina egna hundar.
Diana ingår enligt romersk myt i en slags treenighet tillsammans med
Persefone (underjordens gudinna) och månen. Diana var också beskyddare av
alla platser där tre vägar möts.
Echo
var en av Heras tärnor.
Zeus fattade tycke för henne och anförtrodde
henne uppgifter om sina hemliga kärleksaffärer. När han fick reda på att
hon skvallrat blev han vred och bestraffade henne med att hon
endast kunde upprepa frågor som andra ställde till henne, i övrigt var hon
stum. Echo fick ett barn tillsammans med Pan som hette Lynx (lodjuret).
Eol
eller Eolus är andra namn på
Aeolus.
Elysium.
Den del av dödsriket som utgjorde hemvisten för de saliga själarna.
Fauner
Skogsväsen. Se Pan
Flora
(romersk mytologi) är fruktbarhets och blomstergudinna.
Fröja
är den fornnordiska kärleks- och fruktbarhetsgudinnan. Används synonymt med Venus.
Gracer
(romersk mytologi): behagens tre gudinnor.
Helena
var en av Zeus barn med dödliga kvinnor. Många var den sköna Helenas friare, däribland Odysseus. För att undvika stridigheter lät dock Odysseus Helena välja sin egen make, varpå hon valde kung Menelaos av Sparta. När hon, med Afrodites hjälp parades ihop med Paris som hon flydde tillsammans med till Troja, blev detta upprinnelsen till det Trojanska kriget.
Hymen
Den grekiske bröllopsguden.
Jofur
är ett namn på åskguden, bildat av Olov Rudbeck från islänskans Jofurr som betyder furste eller hjälte.
Juno
är romarnas namn på Hera, Zeus syster och maka, drottning i
Olympen. Många av berättelserna om Hera handlar om hennes försök att ta
kål på de många kvinnor som Zeus förförde, och de barn som därur avlades.
Hon brukade färdas på himlavalvet i en vagn dragen av påfåglar.
I sin tjänst hade hon många tärnor bl a Iris (Zephyrus maka) och
Echo.
Jupiter
är romarnas namn på den grekiske Zeus, Olympens härskare, himmelens och åskans gud. Många av
berättelserna om Zeus handlar om hans många barn och kärleksäventyr. Han
förförde och äktade sin syster Hera som han fick många barn med,
men han var frekvent otrogen och fick många barn utom äktenskapet.
Den romerske Jupiter har inte precis samma karaktärsdrag som Zeus, han är
inte lika sexuellt lättsinnig.
Maecenas
Romersk statsman vars namn gått till eftervärlden för hans stöd till sin samtids skalder. Ordet mecenat lever kvar som beteckning för en generös gynnare av konst och litteratur.
Mars
(romersk mytologi) är krigets gud. Grekerna kallade honom Ares.
Melpomene
En av de nio muserna, den tragiska skaldekonstens gudinna.
Mercurius
är romarnas namn på Hermes, som bl.a. var gudarnas budbärare. Hans attribut är den bevingade sandalen som symboliserar hans oöverträffade snabbhet.
Minerva
(romersk mytologi) var en krigets gudinna, kysk, och en beskyddare av alla konster och vetenskaper, speciellt konstskickligheten, hantverket och tekniken.
Grekerna kallade henne Pallas Athene, och historien om henne lyder så här. Zeus hade en maka vid namn Metis, vishetens gudinna. Men eftersom han fruktade att hon skulle föda honom en son som var starkare än han själv åt han upp henne. Kort därefter fick han en fruktansvärd huvudvärk och var tvungen att öppna huvudet för att se vad som stod på. Ur huvudet sprang då Pallas Athene, fullrustad med lans och sköld. Ugglan är hennes fågel. Ibland kallas hon Parthenon som betyder jungfru, och även är namnet på ett berömt grekiskt tempel.
Morpheus
I grekisk mytologi sömnens gud.
Muserna
De nio muserna hjälpte Apollon i arbetet att beskydda musiken och skaldekonsten.
De bodde på berget Helikon och var systrar, deras namn var Clio,
Euterpe, Thalia, Melpomene, Therpsichore, Erato, Polyhymnia, Calliope och
Urania. De hade varsitt ansvarsområde,
Najader
Se nympher.
Neptun
eller Neptunus är romarnas namn på Poseidon, havsguden, bror till Zeus och Pluton. Med sin hustru Amfitrite hade han sonen Triton som ägde förmågan att genom att blåsa i en snäcka kunna lugna havet och stilla stormar. Namnet används ibland av Bellman och andra författare i pluralis, tritoner.
Nympher
I grekisk/romersk mytologi kvinnliga naturväsen av olika slag. Dryaderna befolkade träden, oreader fanns i bergen, nereiderna befolkade havet och najaderna levde i sjöar och floder. Bellman använder ordet för att helt enkelt beskriva en ung kvinna, dock oftast med erotisk laddning; sköka, älskarinna etc.
Olympen
Gudarnas boning i grekisk mytologi.
Orpheus
Sångare i grekiska mytologien som kunde hänföra hela naturen med sitt strängaspel. Son till Apollon och musan Calliope.
Palemon
Havsgud, son till Neptun. Bellman verkar dock mest använda namnet som ett pastoralt herdenamn, förutom i ep 25.
Pallas
Pallas Athene. Se Minerva
Paphos
Stad på Cypern (Cythere). Huvudort för dyrkandet av Venus.
Pan
Grekisk skogsgud. Med sina två horn i pannan och sin bockfot fick han så småningom ge bild åt den kristna djävulen. Romarna identifierade honom med sin Faunus. Han uppfann den flöjt som sedan fått bära hans namn, panflöjten, och lärde även herdarna att spela på den. Därför är han också herdarnas gud. Trots att Pan inte var en särskilt ond gud kände många skräck inför honom, och därifrån härstammar ordet Panik. Han var svår på nymfer och spridde barn till höger och vänster. Bl.a. med Eccho. Satyrerna, eller faunerna som romarna kallade dem, var släkt med Pan och avbildades på liknande sätt.
Phoebus
Se Apollo.
Pinden
Pindos är namnet på en grekisk bergskedja. Enligt mytologin skall muserna ha haft sin hemvist här.
Pluto
(rom. myt.) är underjordens härskare och kallas hos grekerna för Pluton
eller Hades. Hades var också namnet på de dödas hemvist, vars ingång vaktas
av den trehövdade helveteshunden Cerberus, och genomkorsas av fem floder
vars namn var Styx, Acheron, Phlegeton, Cocytus och Lethe. Styx var den flod
över vilken de döda, i färjkarlen Charons båt, forslades in i dödsriket.
Plutos maka hette Persefone. I Bellmans diktning förkommer Pluto sparsamt;
när döden ska personifieras är det istället Charon som får ta rollen.
Sirener
Människoätande väsen försedda med fågelhuvud och med oemotståndlig sångröst, som med sin sång lockade sjöfarande in i döden bland rev och klippor.
Sylvan
Silvanus var i den fornitaliska mytologin en skogsgud. Han blev senare även herdarnas och lantmännens egen skyddsgud i Rom.
Themis
var rättvisans gudinna. Hon brukar avbildas med ett svärd i ena handen och en våg i den andra. Hennes barn med Zeus var horerna, årstiderna.
Tritoner
Se Neptun
Venus
Romarnas namn på kärleksgudinnan som de identifierade med grekiska Afrodite.
Skapelseberättelsen förtäljer om när guden Kronos (fader till Zeus) i strid med sin grymme
fader Uranus med en lie lyckades hugga av dennes manslem.
Där denna föll i havet uppstod ett stort skum vari kärleksgudinnan
föddes och naken vandrade upp på ön Cytere. Med sin skönhet uppvaktad av alla Olympens gudar. Men när hon nekade Zeus blev han så vred att han tvingade henne att gifta sig med den fule och invalidiserade Hefaistos. Afrodite var sin make dock ständigt otrogen; hon hade barn med många men inte med Hefaistos. En av hennes meste älskare var krigsguden Ares, mest känd som den romerske Mars. Hennes barn med honom hette Eros, på romerska Cupido eller Amor. I Bellmans diktning har Venus en framskjuten position, även om han oftare använder Fröja som namn på kärleksgudinnan. I valet mellan
Bacchus och Venus brukar dock vinguden dra det längsta strået.
Bild
Vesta
Den husliga härdens gudinna i forntidens Rom. Motsvarar grekernas Hestia. Vesta var en viktig roll i Rom och hon hade ett eget tempel som var helt runt och på ett altare i mitten brann en eld som aldrig fick slockna. Den vaktades av Vestas prästinnor, Vestalerna. De skulle alltid vara sex till antalet och av god familj. Före tioår sålder valdes de ut och fick då avge ett kyskhetslöfte som skulle gälla i trettio år. Om någon av dem bröt mot sitt löfte blev hon levande begravd. Som kyskhet inte är vanligt förekommande i Bellmans diktning använder han oftast ordet Vestal i parodisk mening.
Vestal
Se Vesta
Vulcan
Romarnas namn på Hefaistos, eldens gud och smidekonstens uppfinnare. Han var son till
Zeus och Hera men då han föddes och Hera fick se hur ful han var kastade hon ut honom ur Olympen och i fallet bröt han benet så illa att han blev halt för livet. Som hämnd tillverkade Hefaistos en stol åt Hera som var så konstruerad att hon fastnade när hon satte sig i den. Där fick hon sitta ända tills man lyckades locka tillbaka Hefaistos till Olympen. Hefaistos var olyckligt gift med den ständigt otrogna Afrodite och även härskare över
cykloperna.