Til Ulla i fenstret på Fiskartorpet, Middagstiden,
en Sommardag.
P a s t o r a l
Dedic. til Herr Assessor LUNDSTRÖM.
Rödaste Smultron i Mjölk och Vin? Eller ur Sumpen en sprittande Ruda, Eller från Källan en Vatten-terrin? Dörrarna öpnas af vädren med våda, Blommor och Granris vällukt ger; Duggande Skyar de Solen bebåda, Som du ser. Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad? Gudomligt at beskåda! Än de stolta Stammar som stå rad i rad, Med friska blad! Än den lugna Viken Som går fram? - Åh ja! Än på långt håll mellan diken Åkrarna! Ä'ke det gudomligt? Dessa Ängarna? Gudomliga! Gudomliga! | Fin. D.C. | |
* * * | ||
Hör huru klockorna hörs från Stan. Och se hur dammet bortskymmer det gröna Mellan Calescher och vagnar på plan. Räck mig ur fenstret där du ser mig stanna, Sömnig i sadeln, min Cousine, Primo en Skorpa, Secundo en kanna Hoglands vin. Ä'ke det Gudomligt &c. | Fin. D.C. | |
* * * | ||
Gnäggande, stampande, i galopp. Än uti stalldörn dess ögon de rulla Stolt opp til fentret, til dig just dit opp. Du all naturen upeldar i låga Med dina ögons varma prål. Klang! ner vid grinden, i varmaste råga, Klang din skål! Ä'ke det Gudomligt &c. | Fin. D.C. | |