Hvaruti afmålas Ulla Winblad s hemresa från Hessingen
i Mälaren en sommar-morgon 1769.
Vattnet likt en spegel; Småningom upblåser vind I de fallna segel; Vimpeln sträcks, och med en år Olle på en Höbåt står; Kerstin ur Kajutan går, Skjuter lås och regel. | ||
* * * | ||
Olle klår sit öra; Rodret vrides, skutan vänds, Gubben har at göra; Under skarpa ögonbryn Grinar han mot soln i skyn; Kerstin, gubbens hjertegryn, Skal nu seglen föra. | ||
* * * | ||
Jerker tar sin lyra, Lyran brummar, böljan slår, Alt med våld och yra; Skutan knarkar, bräcklig, gles, Vimplens fläckt i toppen ses, Tuppen gol så sträf och hes. Nu slog klockan fyra. | ||
* * * | ||
Som på skutan fara. Olle du hvad kostar Tjurn? Lyssna hvad de svara. Hör hvar är ni hemma ni? Ifrån Lofön komma vi Med Grönsaker, Silleri, Mjölk och Äplen klara. | ||
* * * | ||
Marjo åran lyftar, Med sin löfbrodd, mjölk och lam Hon åt tullen syftar, Har i knä en bytta smör, Kersbärs-korgar frammanför; Marjo nu sin lofsång gör, Snyter sig och snyftar. | ||
* * * | ||
Spritt vid Solens strålar, Jäspa ej, lös up din pung, Tag fram band och nålar; Fästa din Salopp igen Nös du? Prosit lilla vän! Si där har du Hessingen, Gröna trän och pålar. | ||
* * * | ||
Kom min Norström lilla, Sätt dig bred vid mej, sitt ner, Fritt din låga stilla; Vi ha alla lika rang. Lustigt! hör basuners klang. Prosit och Contentement! Dyrbar ögonvilla. | ||
* * * | ||
Snärd i våta tågen, Bruna Oxen kastar opp Himmelsblåa vågen, Ängen står i härlighet, Kalfven dansar yr och fet, Hästen tumlar stolt och het, Svinet går i rågen. | ||
* * * | ||
Syns en Skytt förbida Dagens gryning klar och lätt, Foglens sång och qvida; Bakom trädets tjocka stam Bössan syns och skymtar fram, Hunden trogen som et lam Står vid skyttens sida. | ||
* * * | ||
Ljufligt böljan svallar; Ser du Ekensberg? Gutår! Hör hur folket trallar; Där framsätter en sin fot, Klotet käglorna slår mot; Hör du dunsen af hans klot Uti bergen skallar? | ||
* * * | ||
Några bussar skratta, Ropa trumf, och allihop Uti stopet fatta; Somliga med sträckta ben Sofva godt och snarka ren, Hvila hufvud mot en sten På en blomstermatta. | ||
* * * | ||
Sjelf Chinesen prålar, Bildar, af en näfva sand, Skönsta blomster-skålar; Uti leret brännes in En Apelles pensel fin. Ulla Winblad, min Cousine! Ser du hur jag målar. | ||
* * * | ||
Så se längre neder, Med en gul och bleknad färg Sig ett tjäll utbreder. Fönstren glittra, kännen J Ej Salpetersjuderi? En gång, Ulla, raillerie! Palten dit dig leder. *) | ||
* * * | ||
Jäspa ej och nicka, Sof ej, öpna flaskan, sup, Bjud Mamsellen dricka; Vakna Movitz, ser du ej Lazari palats, så säj? Akta näsan du på dej För hvar vacker flicka. | ||
* * * | ||
Kors och tuppar glimma, Morgonrodnans klara sken Syns i vattnet strimma; Barnet leker gladt vid strand, Samlar stenar i sin hand, Slungar stenen dit ibland Där som gässen simma. | ||
* * * | ||
Ren syns Skinnarviken, Med dess Kojor och Castell, Branta berg och diken; Under små kolsvarta tak Gnälla pumpar, eld och brak, Hästen sträcker foten spak, Gnäggar, rädd för spiken. | ||
* * * | ||
Pigan står så kåter, Knyter til sitt förkläds-band, Och sin barm uplåter; Barbent hon på bryggan står, Räknar slagen klockan slår, Flitigt sig på benet klår, Svettig, sur och våter. | ||
* * * | ||
Sagta lät oss unna Vattukörarn med sin häst Hvälfva om sin tunna; Kärlet glittrar, hjulet går, Sprundet sprutar, hästen slår. Om den pragt för ögat står Sjunga de som kunna. | ||
* * * | ||
Böneklockan klämtar; Sotarn svart i skorsten står, Hvisslar, sjunger, skämtar; Bagarn sina korgar kör, Smeden ren sin slägga rör, Ren båd' Knekt och Granadör Vid geväret flämtar. | ||
* * * | ||
Gömmom not och flöte; Stöt uti basun, och mins Detta glada möte. Farväl Jörgen, Truls och Hans! Farväl flickor, spel och dans! Ulla tog sin myrten krans I Neptuni sköte. | ||
* * * | ||
Af sin röda skalle, Och min Ulla blek och sjuk Lät sin kjortel falla, Klef så bredbent i paulun; Movitz efter med basun: Maka åt dig Norström! Frun Hör ju til oss alla. | ||