N:o 45

FREDMANS EPISTEL

Til Fader Mollberg rörande hans Harpa, och tillika et slags
ad notitiam at Mollberg led oskyldigt på Krogen Rostock.

	Tjenare Mollberg, hur är det fatt? Hvar är din Harpa? hvar är din hatt? Ach! hur din läpp är klufven och stor! Hvar har du varit? svara min Bror.      Til Rostock, min Far,      Min harpa jag bar;      Där börjas krakel,      Om mej och mit spel; Och bäst jag spelte, Pling plingeli plång, Kom en Skoflickare hjulbent och lång, Högg mig på truten. Pling plingeli plång.
* * *
	Hur såg han ut? jo surögd och klen, Svarta skinnbyxor, mörkblåa ben, Upfästad hatt med guldträns och band, Randiger nattråck och käpp uti hand.      Just så såg han ut,      På västen et spjut,      Satt i et gehäng,      Och när han blef sträng Slog han i verkstan, Pling plingeli pläng, Så at där darra båd' fållbänk och säng, Fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.
* * *
	Jag satt och spelte nykter och sur Drottningens Pålska i Pålen, G dur; Rundt kring mig satt förståndiga män; Den drack et stop, et halfstop drack den.      Men hur det var fatt,      Slog en af min hatt,      En ann' sad' åt mej:      Hvad fan angå dej Pålens affärer? Pling plingeli plång. Spela ej Pålska, men lär dig en gång Ha tand för tunga. Pling plingeli plång.
* * *
	Hör min Mæcenas, hör hvad som sker: Jag satt så nöjd och drack mit qvarter, Talte helt högt om Pål'ns conjunctur, Veten god' herrar, sad' jag, och drack ur,      At ingen monark      I verlden så stark      Förmår i sitt land      Förbjuda min hand At på min harpa, Pling plingeli pläng, Och det så länge där finnes en sträng, Spela en Pålska. Pling plingeli pläng.
* * *
	Nu satt i vrån en gammal Sergeant, Tvänne Notarier och en Stånd-drabant; De ropa slå, Skoflickarn har rätt, Pålen är straffadt, des öde utmätt.      Ur skrubben kom fram      En vindögd Madam,      Slog Harpan i kras      Med flaskor och glas; Skoflickarn högg mig, Pling plingeli plång Bak uti nacken en skårsa så lång. Där har ni saken. Pling plingeli plång.
* * *
	Rättvisa verld, nu frågar jag sist: Led jag ej orätt? -  Mollberg jo visst. Lider jag ej oskyldigt? Gutår! Harpan är sönder och näsan är sår.      Tvi sådan förtret!      Ej bättre jag vet      Än fly ur mit land      Med harpan i hand, Spela för Bacchus och Venus, kling klang, Bland Virtuoser ta stämma och rang. Följ mig Apollo. Pling plingeli plang.