N:o 12

FREDMANS EPISTEL

Elegie öfver Slagsmålet på Gröna Lund.

Flauto.         Flauto.		Gråt Fader Berg och spela, Din pipa sorgligt stäm, -  -  -  Och röret kläm. Mit bröst kan ingen hela, Det frustar Öl och märg. -  -  -  Blås Fader Berg. Märk denna stora stuga, Du full af Flickor mins,
	Är nu så tom, at knapt en enda fluga
		Uti taket fins. -  -  -  Flauto.
	Här syns ej Jergen Puckel mer med Hatten buga
		Som en Prins. -  -  -  Flauto.
* * *
Flauto.         Flauto.		Här syns ej bord och bänkar, Blott dörrar utan lås.          -  -  -  Din pipa blås. Där förr sågs glas och skänkar, Och bröder stå i ring, -  -  -  Syns ingen ting. Där förr du stod till vänster, Och på ditt Valdthorn gol,
	Nu synes bara sönderslagna fenster
		Och en gammal stol. -  -  -  Flauto.
	Här fåfängt Spelmän nånsin vänta fler förtjenster
		Med Fiol. -  -  -  Flauto.
* * *
Flauto.         Flauto.		Där förr hvar tilja darra Vid stampning, larm och dån, -  -  -  Syns ej en spån. De murkna Plankor knarra, Och Skorsten svigtar nu. -  -  -  Blås kära Du. Där förr man såg Trompeter, Ur fenstren stickas ut,
	Syns trasor af Gardiner och Tapeter
		Fläkta hvar minut. -  -  -  Flauto.
	Och fåfängt ser man Hästar, Vagnar och Carreter
		Vid hvar knut. -  -  -  Flauto.
* * *
Flauto.         Flauto.		När Bröder ej förlikas, Plär leken lyktas så. -  -  -  Min Rygg är blå. En Örfil kan undvikas, När som man ingen ger. -  -  -  Blås inte mer. Hvar en ej mer må dricka, Än honom är beskärdt;
	Ty i Corpralens kanna näsan sticka
		Det är intet värdt. -  -  -  Flauto.
	Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka,
		Har jag lärt. -  -  -  Flauto.