Daterad till sannolikt 1789 eller 1790.
Detta är alltså en pastoral, vilket är franska och betyder herdedikt. Första strofen utgör en parafras på andra sången i en dikt av den franskklassiska diktens auktoritet, diktaren och kritikern Boileau. Dikten heter L'art poétique och är en handledning i den franskklassiska diktningens regler och smak.
Telle qu´une bergère, au plus beau jour de fête,
De superbes rubis ne charge point sa tête.
Et, sans mêler à l´or l´eclat des diamans,
Cueille en un champ voisin ses plus beaux ornemens.
Vilket ungefär betyder: Liksom en herdinna, en vacker högtidsdag, inte tynger sitt huvud med lysande rubiner, utan plockar sin vackraste prydnad på närmaste äng, utan att inblanda guld och diamanters sken [– så skall en smakfull herdedikt göra verkan, utan stora gester, älsklig till intrycket men blygsam i stilen].
När Kellgren 1778, i Mina Löjen, fördömde Bellmans diktning som grov och osmaklig gjorde han det med utgångspunkt i de franskklassiska idealen. När Bellman nu dedicerar en epistel till Kellgren väljer han en som med utmärkt beräkning helt följer dessa ideal – till en början. Ulla är klädd helt enligt det pastorala modet, och allt är stilfullt och passande. Men steg för steg utvecklas dikten från det abstrakt pastorala till det konkret realistiska, för att slutligen utmynna i fylleslag och samlag. När notan ska göras upp visar det sig att gästerna inte heller kan betala för sig.
Melodin är en siciliano, ett pastoralstycke. Någon källmelodi har inte påträffats.